Restless feet

I onsdags var det full fart med tjejerna igen. Dagen spenderades väl mest med att återhämta sig men framåt kvällen åkte vi till Mount Soledad för att se solnedgången. Lite drygt bara att det var helmulet.. Haha, jaja fin utsikt över stan i alla fall.
Efter det körde vi in till stan och åt på en riktigt bra fiskrestaurang. Gott med lite omväxling i kosten måste jag säga. Oceanaire, rekommenderas starkt.
Kvällen bjöd på lite mer bubbelkopp och poolhäng.

Igår kom Christer och Olga och hälsade på, vänner till mina föräldrar och även delägare i Eaglen. Jag bjöd på svenskt kaffe som de så snällt importerat och lämnat av här för nån vecka sedan på väg mot Las Vegas. Vi åkte in till stan och åt Vietnamesiskt på Saigon On Fifth. Också en väldigt bra restaurang. Nästan pinsamt billigt också, åk dit!
De avvek efter middagen och åter blev det bubbelkopp med tjejerna.

Idag var det dags för två av dem att åka hem. Eller egentligen allihop, men 3 har bokat om sina biljetter och stannar till söndag istället. Så jävla trevligt har man här!
I alla fall skjutsade jag de två som skulle hem upp till flygplatsen i Palomar. Ca 45 min med bil norrut. Eller 15 min med flygplan som man är van vid.. Skitdrygt att bila dit. Men det är som det är.
Nu är resterande tjejer och Niclas, max, oskar och robin och seglar. Jag pallade inte, kände att jag behöver krypa in i min grotta en liten stund och dra för stenen. Hade tänkt åka på fest ikväll i stan med Niclas men han har nog vaskat den iden och helt plötsligt vet jag inte hur sugen jag är heller. Jaja, det visar sig väl. Man kunde väl haft större problem. Hur som helst så är det skönt med några timmar helt själv hemma. Hej hej.

Hoppsan.
Tiden går.. Jo, Mikaela kom och åkte. Ungefär så fort gick det. Men shit vilka veckor!
Först några dagars chill här hemma. Tisdagen bjöd på direktsänd 3-Dbio med Foo fighters och deras nya platta. Sen raka spåret upp till Vegas och allt vad det innebär på onsdagen. Bodde på Treasure Island. Högst upp, dvs 35:e våningen. Rätt högt. Dagen efter var det ungefär 80 mil kvar upp till Salt Lake City. Vi började med att åka igenom en sandstorm med allt vad det innebär, efter ett tag blev det gigantiska berg som fyllde omgivningen och ytterligare några timmar senare var det snö som gällde.
Väl framme var det ett kärt återseende med familjen Weeks. Kul att se lite snö igen. Vi hängde med Arielle och hjälpte henne shoppa lite till sin bal hon skulle på. Mikaela fick sköta sminkningen och den svenska expertisen var mycket uppskattad.
På lördagen åkte vi med Eric och sköt lite pistol i nån källare på en vapenaffär. Riktigt kul och till och med Mickis övervann sin rädsla och tryckte av några skott. Träffade tavlan till och med!
Söndag morgon drog vi söderut igen vid 5 på morgonen. Vi var tvugna att vara tillbaka i San Diego till 18 för då skulle vi gå på Volbeat som var på USA-turne. Denna gången live på riktigt.
De var ganska bra men töntarna som skulle leka nån jävla knuff- och slagsmålslek mitt på golvet drog ner stämningen lite.
På det följde några dagar vid poolen, lite besök på stranden osv. Allmänt skönt chill helt enkelt. En del öl och margaritasarna flödade. För några dagar sedan upptäckte vi Point Loma, ett ställe på en halvö utanför SD. Skitmysigt på riktigt. Sjukt fint, härlig miljö vid havet och klippor och grejor. Så bra att vi åkte tillbaka dagen efter. Allt tack vare Mickis research innan hon kom. Hade aldrig hört talas om stället innan men dit ska jag definitivt tillbaka.
Vi passade även på att spå oss hos nån gammal trollpacka men nä, det var nog inte den bästa i sitt slag.

För några dagar sedan åkte vi till nåt utflyktsställe tillsammans med alla i huset, vilket då inkluderade max:s bror med flickvän, en kompis till honom och fem au-pairer som bor här veckan ut. Det var ungefär en timmes vandring ner för ett berg i stekande hetta. På vägen ner såg vi nån för oss okänd ormart som solade. Diverse ödlor smet också förbi. Väl nere i dalen hittade vi i alla fall nån slags fors man kunde bada i. Vägen upp var desto jobbigare. Vi hittade dessutom en skallerorm som tyckte att stigen var bästa stället att ligga på. Vi tyckte olika. Till slut ringlade han iväg i alla fall. Shit, vi var helt slut när vi kom upp. Jag gick även barfota halva vägen så jag brände mig som fan under fötterna. Men så är det ibland, har gått över nu eller så känner jag det inte för att smärtan från såret efter att ha klivit i ett krossat vinglas tar över.
Bästa upptäckten under semestern har nog ändå varit IHOP. International House Of Pancakes. Där får man äta det man tycker är gott. Perfekt bakfyllemat, pannkakor och bacon och sylt och ägg och hashbrown. Bra skit.
Jag har även hunnit med lite skola emellan alltihop och på det stora hela lyckats med det mesta utan för stora avbrott. Skönt.

Au-pairerna är väl kvar till fredag och på fredag kväll verkar det bli fest inne i stan. Lördag får jag vila tror jag och sen nån dag i nästa vecka kommer Amali och hälsar på. Ytterst trevligt. Sen är det nog snart dags för min bror att dyka upp med. Shit, det är mycket nu. Jaja, pallar inte skriva mer.
Lycka till på flyget mickis och hoppas allt löser sig med tåg och flyg och buss och allt vad det är.
Det viktigaste är att ge allt! Full fart. Besök från sverige får 4 av 5 toast.

We pity you loves left overs and look down on those who cant stay true.
Fick en uppflygning i torsdags. Köttade av oralen som ingenting, han var tydligen riktig imponerad över min kunskap osv. Surt för honom kan man säga. Flippade helt på själva flygningen. Man kan lugnt säga att jag tokfailade. I och för sig kan man skylla på lite stökigt trafikläge, lite hetsig kontrollant osv men nä, jag har verkligen ingen aning om vad som hände. Man kan säga att flygplanet startade men jag var kvar på Gillespie. Sjukt. Jag kände inte igen min egen flygning. Det var nog det som var det otäckaste, att jag inte kände igen min egen flygning. Jag menar, jag kan flyga dåligt eller jag tycker alltid att jag flyger dåligt men det här var nåt helt extremt. Hann knappt intercepta en radial innan jag hade full scale deflection. Klarade inte ens Unusual attitudes. Helt galet. Förmodligen var jag uttorkad eller chockad av värmen i allmänhet. Det var 32 grader när vi startade vid 17-tiden och jag hade druckit mest kaffe hela dan faktist. Ursmart va?
Man kan lugnt säga att jag failade i alla fall. Med all rätt.
Flög med bertil dagen efter och det var stor skillnad kan jag säga. Långt ifrån felfritt men jag kände igen mina fel och visste varför jag gjorde dem precis som tidigare. Hade nog mer eller mindre kunnat passa en checkride på de kvaliteterna faktiskt.
Jaja, hursom helst så blir det väl ny uppflygning så småning om och lite träning innan dess.

Vad som är mycket trevligare och som dessutom händer mycket tidigare är att mikaela kommer imorrn kväll!!!! Fan vad skönt och vad jag behöver det känner jag! Bästa!
Igår var det margaritas och snicksnack som gällde. Idag ringde klockan vid 9 men snooze till 10. Lite jobb med dls:en, lite lektionsplanering, lite mailande osv. Ikväll blev det middag på Daphnes med KEBAB! Fast utan vitlökssås eller kebabsås.
Kan absolut inte fatta varför vanlig hederlig kebabtalrik inte slagit här, det går ju till och med att hälla på ost om man vill ha.
Inte den bästa kebab jag ätit men ändå.. Max och jag åkte förbi ett nytt ställe på väg hem och köpte riktig kebab. Den var fan bra, nu skulle man kunna stanna här i nåra år till!
Robin och max mötte upp oss på daphnes och åkte med hem därifrån. Vi passade på att supa ner oss lite på margaritas. I alla fall max och jag. Vid typ 20 drog vi och spelade lite biljard och socialiserade. Rätt gött att komma iväg.
Väl hemma vid typ 10 fortsatte margaritasarna och max och jag snackade skit ett tag i den sköna kvällsnatten. Robin joinade så småning om och vi körde lite black jack, sänkte några margaritas till.
Imorrn är bästa dagen på tre månader!!!! natti!

Ja, jo, jag skulle ju flyga upp igår.. Började med att hela grejen blev flyttad från 13.00 till 12.30.. dvs åt fel håll. Men ja, jag trotsade nervositeten och drog till skolan och panikförberedde alla papper som skulle fixas och så. Träffade kontrollanten och satte igång med allt pappersarbete. Pass, körkort, svenska cert, svenskt medical, amerikanskt cert, amerikanskt medical, loggbok, brev från transportstyrelsen, 5 olika intyg från skolan.
MEN han kom fram till att mitt amerikanska cert inte är mitt.
Jag heter ju Bo Daniel Forsberg.
Men certet tillhör Daniel Bo Forsberg. Alltså nån annan.. Så atteeeee det var ju bara att ställa in hela grejen.
Inte så lattjolajban kanske. Lite antiklimax faktiskt.
Istället blev det en tur till fashion valley så att jag kunde köpa ett par flipflops och en tshirt. Det egentliga ärendet var att Mr Max skulle köpa ett fett Bose-system till sin dator i boseaffären där. Så gjorde han och nu kan man inte sova om nätterna längre. Inte om dagarna heller för den delen.
Nästa jävla skitolycka som kastade sig över mig förutom uppflygningen var att CSN har kommit på att jag sålde ett hus 2009 och tjänade pengar på det. Det får man tydligen inte. Nä, för det är ju ofta man pluggar upp sina huspengar lixom. Jorå, det är ju typ som lön.. Eller??? Så jag ska tydligen betala tillbaka ett ton pengar till dom snikna luffarna.
Sen var det bara att sätta sig ner och invänta den tredje olyckan. De är nämligen alltid tre.
Tog ända till idag.. För då har väl givetvis amatörerna på skatteverket kokat ihop att jag skulle vara skyldig dom pengar med. Absurt. Men herregud, det är ju bara pengar. Jag tjänar ju uppåt en 200 dollar i månaden här så det löser sig nog. Som en extra liten julbonus och för att reta mig ett snäpp till så kom räkningen på tv-licensen för 20 min sen också.

Hoppas jag vinner en miljon i Vegas nästa vecka..
Jaja, det är ju lite roliga grejor på gång i alla fall. För på söndag kommer Mickis!! Och så har jag köpt biljetter till en 3D-visning av Foo-Fighters, de har en spelning nånstans i LA tror jag och så sänds det live på en bio här i krokarna. Och imorrn ska det tydligen köpas Volbeat-biljetter. Dom spelar på riktigt i San Diego. Sägs det i alla fall. Mycket på gång nu alltså.
Hoppas bara att jag får uppflygningen i slutet på veckan nu så jag får det ur världen. Vill lixom komma vidare lite nu känner jag.

Jodå.
Max och Robert har börjat gå i skolan på riktigt nu. Skönt att slippa ungarna några timmar i veckan i alla fall. Oskar har köpt sin jäkla mustang nu, så jag slipper köra på honom också.
Det är helt sjukt vad man lyckas vaska hela dagar på nästan ingenting. I torsdags skulle jag, max och robert åka och göra en herrans massa grejor. Byta ett spel till PS3, ändra deras försäkring, köra oskar till säljaren så han kunde köpa mustangen och nånting mer som jag glömt. 3-4 saker alltså.. Tog hela dagen. Fast det är klart, när dagen börjar vid 11 så är det inte så mycket dag kvar. Eller det var nog fasen igår.. När jag tänker efter. För jag kommer ihåg att det regnade och att vi käkade lunch på On The Border. Jag valde bort margaritan eftersom klockan bara var typ 12. Det blev en starköl istället. Det flyter ihop lite kan man säga.
Igårkväll åkte jag och niclas in till nåra i stan på kvällen och drack lite öl och snackade skit. Trodde det var fest på gång men det var tydligen fel. Mig kvittade det faktiskt för jag körde. Hör och häpna. Alla skulle på fest ikväll istället så vi sa att vi skulle titta förbi. Men eftersom niclas har blivit en tråkfi**a så ställdes det in. Istället har jag faktiskt pluggat lite idag eftersom jag helt plötsligt ska flyga upp på måndag. Som det ser ut nu alltså. Framåt kvällen käkade vi middag på nån restaurang och när vi kom hem blev det bubbelkoppen i duggregnet. Några youtube-klipp senare är det nu dags att gå och lägga sig.
Imorrn blir det nog lite sista-minuten-plugg inför flygningen på måndag. Just det, jag håller på för fullt med planering för näst-nästa vecka när Mikaela kommer hit <3. Det kommer nog bli lite intensivt mellan varven. Måste även börja flyga CPL när IR är klart, vilket jag hoppas att det blir på måndag då ja.
Jo, haha, förresten. Oskar tappade ner sitt visa-kort i soffan i vardagsrummet. Det är nog en bäddsoffa men ingen vet hur den funktionen skulle kunna opereras, men i alla fall. Det betyder i alla fall att den innehåller diverse extra håligheter. Först letade han i och på och under soffan i typ 15 min, sen kom pizzabudet med pizzorna vilket var anledningen till att han suttit och svingat med kortet. Hur som helst återupptogs letandet efter pizzaleveransen. Innan kortet återfanns hittades följande: ett jättegammalt fotografi med oklart motiv, tre st memorykort, en pusselbit, tre olika kammar, en My Little Pony och en penna. Det var alltså i EN utav sitsarna. Eller under.. Eller vad man ska säga. För det går inte att lyfta ur kuddarna, de är bara fastsatta med en väldig massa håligheter runt sig. Då har ändå niclas och jag flyttat soffan ut i köket och tillbaka en gång för typ en månad sen när de var här och tvättade heltäckningsmattan. Så om du saknar nåt kan du komma och leta i vår soffa. Är det inte där så finns det säkert något motsvarande du kan använda dig av.
När vi tog isär soffan hittade vi en ciggarett, två pennor, lite mynt och andra saker som jag har glömt. Men det verkar inte vara slut än på långa vägar. Hej hopp tallsopp

Då var vi inne på andra halvåret i San Diego. Sjukt vad tiden går.. Nu har jag och Niclas bott lika länge här i nya huset som vi gjorde i lgh på Petree. Svårt att fatta men tiden är relativ har jag hört.
Igår var det dags för POF-lektion igen. Jag passade på att försova mig. Har inte hänt sen jag vet inte när.. Flera år tror jag. Lagom pinsamt med 15 elever som sitter och väntar på en när man kommer. Underbart. Tillräckligt pinsamt för att låta bli det ett tag framöver tror jag.
I övrigt igår blev det lite åkning med Oskar och kolla på bilar. Blev inget köp dock. Dagen idag fortsatte i billetandets tecken och jag har idag åkt fler Ford Mustang GT än jag gjort sammanlagt tidigare i livet. Varierande nivå på den låga kvaliteten skulle man nog kunna sammanfatta det som. En del var helt jäkla kassa, andra var bara dåliga. Amerikansk byggkonst. Undrar om de tillverkas i Mexico eller vad grejen är.. Blev inget köp idag heller. Men imorrn kanske?! Vore ju kanon. Lite pinsamt dock om det kommer in en Ford i vårt tyska stall. Han får stå på gatan helt enkelt. Inte vår gata alltså, utan nån annan så ingen får för sig att vi skulle ha något med den att göra.

Någon ny uppflygningstid har jag inte fått så jag går med telefonen max 1 meter ifrån mig hela tiden ifall det skulle dyka upp något. Två av knattarna fick sina IR idag i alla fall, så grattis till dom. Lämpligt på halvårsdagen också. Nu är det natti så jag orkar åka och leta bil imorrn.

En lugn helg är till ända. Ute blåser det nära storm och ösregnar. Vi har väl mest softat i helgen, bubblat lite, grillat och kollat på film.
Hela min lugna verklighet vändes upp och ner i fredags eftermiddag när de ringde från skolan och undrade om jag kunde ha uppflygning på lördagen. Klart jag kan tänkte jag och satte igång att planera, panikläsa osv. Tills någon timme senare då det uppdagades att jag saknade en påskrift på ett papper. Var bara att ställa in lika snabbt igen tack vare min vanliga klantighet.
Rätt skönt iofs för det var väl ett och annat som inte var klart men nu har jag koll på det mesta tror jag och ser fram emot en ny tid i början på veckan nu.

Idag har jag koncentrerat mig på att förbereda en lektion till imorgon. Börjar kl 7.. Ingen tidsomställning den här gången i alla fall. Blev klar med lektionen vid 19-tiden då det serverades mat. Därefter blev det panikåkning till sprouts för att köpa snacks och sen hem och titta på film.
Ja, ungefär så skulle man nog kunna sammanfatta gången helg. Just det, ska posta upp bild på spindeljäkeln. Kommer pronto.

Ja, vad säger man.. En skolklass på 30 elever sitter och väntar på sina föräldrar som ska komma och hämta dem. För en vecka sen. Dom kommer nog eller?
Chefen för kärnkraftsbolaget i Japan börjar gråta i tv.
Svenskar bunkrar upp med jod-tabletter.
Libyen bombas för fullt.
En treåring fick tas in för behandling av alkoholism i Storbrittanien.
Sist men inte minst så sitter svenska familjer och åker utomlands för att kunna välja kön på sina barn.

Nä, det känns så jävla futtigt att berätta vad jag håller på med. Jag skiter i det idag och hoppas att det finns en värld att vakna upp till imorrn. Lycka till allihopa!

Shit, jag ändrade mig. Måste grotta lite djupare i den där japanska skolklasshistorien.
Tänk så här lixom.. Du har ju bergis nåt litet barn eller så där hemma. Eller en bror eller syster eller vad som helst, tänk på den/han/hon. Ok, den sitter i skolan och dagen ska precis ta slut. Dom har säkert haft något urdrygt typ läst om industriella revoulutionen eller nåt. Skolskjuts finns tydligen inte så alla väntar på att deras föräldrar eller barnvakter eller vad det nu kan vara ska komma och hämta dem. Man kan väl anta att det är barn i 6-9-årsåldern eftersom de inte går själva hem från skolan. Säkert är det lite olika gäng i klassen, nån ursnygg tjej med sina polare, en snygg kille med sina. En udda grupp med lite osäkra förortsungar, mobbar en del och sådär. En helt vanlig klass lixom med allt vad det innebär. Nåra har det säkert lite sämre än andra hemma och så. Bor trångt, har ingen bil osv. Måste sitta och lyssna på de andra snorungarna efter varenda lov och höra vad de varit på för feta semestrar under ledigheten osv. Nån kanske till och med har en iPod eller nåt sånt roligt som de andra är lite avundsjuka på. Just då önskade de att de nåt ännu häftigare, allting mättes just där och då i hur häftig apparat man hade och hur många som blev avundsjuka. Funkade det inte lite så? Roliga timmen lixom, där man kunde ta med saker att visa till exempel. ALLA andra hade typ mycket fetare saker att ta med. Nån tog nån ny flashig dator, nån hade nåt urgammalt föremål hemifrån. Jag kommer ihåg en kille i vår klass, hans morsa jobbade på en seminstation där de håller på med tjursperma och sånt. Det fick han i och för sig höra lite då och då att hans mamma runkade av tjurar dagarna i ända, trots att jag betvivlar att så var fallet. Jag vet inte hur man fixar fram det där men säkert inte så i alla fall.
Hur som helst så är ju sperma lite av en färskvara, man kan lixom inte bara flaska upp en laddning och köra hem till kossan och skjuta in det för då dör de små soldaterna på vägen. Känsliga grejor det där. Lösningen var att man snabbfryser sperman i små tunna rör som man märker med tjurens nummer (med "Tjurens tecken" skulle man kunna skriva så kan alla som sett den filmen räcka upp handen) men man fryser dem skitsnabbt och har dem frysta tills man ska ha dem. Kommer inte ihåg hur länge det funkar men det kan ju kvitta. Grejen är lixom att det här var i typ fyran i mellanstadiet och jag kommer fortfarande ihåg det. Tillbaka till det jag skulle berätta om honom och roliga timmen då, saken är den att man fryser de här provrören i flytande kväve. Det är skitkallt. På riktigt jävla råkallt lixom, kväve är ju en gas i vanliga fall men om man kyler ner det tillräckligt så blir det en vätska, dvs flytande. Därav namnet. Det är riktigt jävla häftigt, i alla fall när man går i fyran. För det är jävligt ovanligt och det beter sig jäkligt skumt. Det fryser ju till att börja med allt som det kommer i kontakt med. Riktigt jävla blixtfort. Den andra (för en fjärdeklassare) riktigt häftiga saken är att det ryker hela tiden eftersom vätskan avdunstar i vanlig rumstemperatur väldigt snabbt. JAJAJAJA jag kommer till saken nu. Han hade tamejfan med sig en termos med sånt där till roliga timmen! Han hade fått en termos flytande kväve av sin morsa! Fatta! Så hela klassen fick gå ut i trapphuset i skolan och se när han tog på sig jättestora typ grillvantar och började experimentera med det här. Han stoppade ner lite grejor som genast frös och sen gick att slå sönder hur lätt som helst. Typ pennor och så. (Jag kan inte garantera att alla detaljer är sanna, det var ju ett tag sen och jag kan ha modifierat det lite. Men det stämmer i sak) Han hällde till slut ut det lilla som var kvar i termosen på golvet och det bubblade och forsade en liten stund tills det bara försvann i ingenting! Apcoolt! Jag var skitavis på honom. Morsan jobbade på bank och pappa på arbetsförmedlingen... YAY!!
Men tänk då på vår klass till exempel, eller ditt barn eller syskon eller vem det nu var du valde. Dagen tar slut. Jag sitter där och kastar sudd och tuggar på pennan i väntan på att morsan ska komma från banken i vår halvsunkiga familjebil och hämta oss. Avundsjuk på polarens uppvisning med flytande kväve. Alla står fortfarande runt honom och frågar en massa jättespännande frågor om vätskan.. Jag börjar nästan tycka illa om flytande kväve. Tycker illa om honom. Varför ska han ha en så jävla rolig morsa med så roliga saker? Varför jobbar inte min farsa på NASA så jag kan ta med en månraket nästa vecka? Fatta vad fett när jag kommer in på skolgården bara dundrar ner min raket där och det ryker och blixtrar och sprakar och smäller. Fan vad snopna dom skulle bli lixom. "Nån som ska med till månen eller?" Haha, det vore fan nåt det.
Jaja, tiden går, var fan är morsan.. Och ingen annan har åkt hem heller.. Skumt. Precis då kommer värsta tsunamivågen och vi springer och gömmer oss i panik i nåt jäkla skyddsrum eller nåt. Helt galet, alla är skräckslagna och skriker och gråter och nån till och med bryter foten i tumultet. Då tänker man att fy fan vilken tur att jag inte bröt foten lixom, det lär ju lätt vara det värsta som kan hända. Sån jävla osis han hade som klev så där jäkla snett. Det händer ju bara inte. Stackars honom lixom.
Efter nån timmes total skräck, kaos och panik så börjar det lugna ner sig. Då vill man ju lixom inget hellre än att morsan kommer så man kan åka hem till sitt vanliga liv. Där maten är klar klockan sex och man får ett nytt spel till sitt PS3 en gång i månaden. Tacos på fredagar, innebandyträning på onsdagar som faktiskt inte är så jäkla roligt ändå men just nu, fy fan vad man längtar till innebandyträningen. Inga brutna fötter, inga som gråter i panik och massa föräldrar i publiken. Längtar lixom hem till sköna sängen. Sovmorgon imorrn, fan vad gött. Eller var det i morgon vi skulle till mormor? Fan orka åka dit lixom. Fast där är det sällan folk som blöder i ansiktet och som har öppna benbrott.. Längtar verkligen till mormor. Riktigt jävla hårt. Men snart kommer mamma och hämtar mig. Jo, det säger lärarna att hon gör. Och alla klasskompisarnas mammor eller pappor kommer också snart. Särskilt han med kvävet, hans jävla lyxmorsa med alla sina heavy duty superfiness-grejor kommer ju definitivt snart.
Skulle man inte vara helt jävla säker på det? Man har ju varit i skolan i nåra år nu. Vet hur det funkar lixom. Trött på morgonen, lunchrast är bästa på dan, sen kötta nåra timmar igen sen kommer fan nån och hämtar en. Så är det bara! Jorden är rund lixom, det kommer nån och hämtar en efter skolan eller hur!?

Ja men lite så menar jag. Där sitter de nu. I nåt jäkla eget rum. EN VECKA SENARE. Har inte kommit en jävla förälder. Nä, för de var på väg till skolan för att hämta sina ungar när en stor jävla bautavåg bara tog med sig alla föräldrar ut till havs i ett nafs. Eller la dem under ett hus. Kanske till och med slet av en mamma på mitten och klämde henne under en stadsjeep? För så gör tsunamis. De skiter stenhårt i om hon var på väg nånstans. Olägligt? Jo, tsunamis jobbar lixom så. Så deras föräldrar kommer inte. Men ingen har sagt det till barnen. De väntar fortfarande och hoppas. Att föräldrarna bara är sena. Typ en vecka sena. Jo, för det verkar ju rimligt.

Var bara det jag ville förtydliga att jag menade. Tack och godnatt.

Ingen uppflygning imorrn.
Större delen av dagen spenderades i Fashion Valley med diverse klädinköp och lunch. Eftersom jag inte heter sebastian och inte har varesej halsduk, svartvita bilder på mig själv eller en modeblogg så tänker jag inte gå in på vad som köptes. Men jag kan säga att det följde shorts och t-shirt-temat ganska rakt igenom.
På vägen hem stannade vi förbi Westfield för Oggi skulle greja lite med sitt abonnemang. Vi var inne i sammanlagt 8 olika telefonbutiker, varav några upp till 4 gånger.. Ändå blev det lixom inget köpt.. Jag passade på att stödköpa lite mer grejor på Hollister när vi ändå var igång. En affär - ett inköp. Så jobbar jag. Middagen bestod av tacos, i proper mexar-anda. Därefter kom nåt smarto på att vi skulle till gymmet.. Ingen höjdare efter tacos och öl. Men vafan man är ju ingen bangare!
Hemkomna från gymmet blev det lite spindeljakt. Jag har spanat på en spindel utanför ytterdörren på en blomkruka nåra dagar. Idag tog jag med mig hela jaktlaget och en ficklampa. Vi konstaterade att det var en så kallad svart änka. Otrevligt namn.. Tydligen en otrevlig spindel med, de andra har googlat lite på hur betten funkar och säger att det är vidrigt. Jag har därför låtit bli att titta och nöjer mig med att fortsätta hålla mig undan från dem. I alla fall hittade någon en flaska myrmedel och tamejfan, det funkade jättebra på spindlar med. Så nu är det i alla fall två änkor mindre utanför huset. Tyvärr kanske det blev två änklingar då eftersom vi dödade två honor men det får vi leva med. Bild på dem kommer imorgon. Det är väl ungefär det som är planerat för morgondagen, lägga upp bilder på spindlar.. Kött och blåbär

Det blev sovmorgon till 10 sen nån timme i solstolen. Lite nya banor på COD spelades, inte så imponerande dock.. De var så jäkla stora men det kanske blir roligare efter ett tag, vad vet jag. Kul med omväxling i alla fall.
Arbetsinsatsen idag bestod i ett teorimöte med de andra jaa-instruktörerna. Efter det var det dags att åka till verkstaden och hämta Niclas nya leksak. Han har en förmåga att få köra in dem på verkstan det första han gör. Vi kom dit vid typ kvart över fem. PRECIS när de får syn på Niclas går en snubbe ut och kör in hans bil i hallen.. Tajming va? Så vi blev tvungna att blåsa 45 min på nåt.. Slutade med att vi åkte och letade efter nån firma som gör lackkonservering och sånt. Jag hade ju lixom gjort alla mina ärenden igår, typ bank och sånt. Till slut kom vi till en ganska lovande verkstad i grannbyn här, det visade sig dock att de bara trimmar mitsubishi.. Inte putsar upp mercor. Men de kunde eventuellt rekommendera ett annat ställe. Som de inte var riktigt säkra på vad de hette.. Eller var de låg.. Verkar inte vara så vanligt att folk vill ta hand om sina bilar här. Mer än en snabb handtvätt för 10 dollar då, men inget vax eller rekond på riktigt.
Väl hemma vid 18.30-tiden väntade vi oss givetvis mat men slöfocken Oskar orkade inte laga mat så vi begav oss till Oggi´s. Eller egentligen till Chilis men de hade 20 min kö så vi gick till Oggi´s mitt över parkeringen istället. Vilket visade sig vara en miss, iofs hade de ingen kö men jag tror det tog ca 1 timme och 20 min från att vi kom dit tills vi hade maten på bordet. Dåligt som fan. Enda gången i staterna jag har varit med och betalat exakt belopp på notan. Kunde hon ha. Klåpare.
Ingen uppflygning bokad än, det kan bli på fredag men jag vet inte om jag har så stora förhoppningar på det. Hur som helst är det dags att packa ner sig i sängen ett tag nu. Natti

Igår var det sista stagechecken för IR. Gick ganska bra. Tydligen tillräckligt bra för att jag ska anses vara klar för uppflygning. Request är skickad och jag kommer förmodligen att ha checkride i slutet på veckan.
Känns bra att det äntligen händer något. Idag har varit en riktigt produktiv dag! Jag har gjort över 3 saker. Började med att köpa en iPhone4 med Verizon abonnemang. Tog bara ca en timme. Lite skumt det där, de har en personal på mellan 10-15 personer i butiken. 2-3 st som möter en innanför dörren och frågar vad man vill och sedan sätter en i kö. Det man alltså tar nummerlapp för i vanliga fall.. Sen när man får träffa den man ska träffa så tar det som allra allra kortast 25 min att köpa en iPhone4 med abonnemang. Det vill säga om man är amerikan med bra credit history. Jag är inte det. Amerikan alltså. Och har en obefintlig historik på mitt splirrans nya social security number.
Då tar det alltså längre tid att köpa en iPhone. Närmare bestämt ungefär 1.5 timme. Då visste jag ändå exakt vilken telefon jag skulle ha, vilken bindningstid, vilket abonnemang och vilka extratjänster. Jag hade med mig legitimation och social security nummer. Dock hade jag inte med mig själva social security kortet. Ett fjantigt litet papperskort, typ som en rabattkupong. De var tvungna att kopiera det och mitt körkort för att göra en kreditupplysning. Det var bara att åka hem igen och hämta det där lilla kortet. Som inte visade nånting eftersom jag inte har nåra lån här och inte har betalat nåra räkningar sedan jag fick numret. Dock kunde jag få ett abonnemang på 24 mån om jag betalade en deposit på 400 dollar som jag får tillbaka efter ett år. Hyggligt. Det enda som gick snabbt med hela grejen var att portera numret från T-mobile som jag hade tidigare. Svar på porteringen kom inom 10 sek och numret var överflyttat efter ca 6 minuter. Fantastiskt. Men vem fan betalar lön till 15 pers? Om de snittar en telefon var 30 minut på 8 av säljarna så är det 16 telefoner i timmen. Jo, det täcker nog ganska lagom lönen till dem själva. Men de andra 7 och själva företaget då? Butiken ser inte gratis ut.. Tonvis med demotelefoner osv. Nä, jag ska nog sluta tänka sådär. Men herregud vad tid en del saker tar. För givetvis skulle allting faxas till nåt huvudkontor osv.. 1985.. Jaja, jag fick min telefon och nu verkar faktiskt det mesta funka på den åxå. Lotto.

Efter telefonen var det dags att åka till banken för att byta adress. Haha, åxå ett skämt. För man kan inte göra det på internetbanken. Jag kan ta ut alla mina pengar i ett nafs men byta en liten adress, det går minsann inte. Så in på banken och köa, prata lite med managern för att stackarn bakom disken fick panik när jag dessutom har en utländsk adress inlagd.. Det ordnade sig i alla fall. Efter det var det dags att åka och handla. Allting gick enligt förväntningarna i affären så inga historier därifrån. Jag hittade en god öl i alla fall som vi kunde käka till steken som serverades idag.
Jo, apropå dricka, jag har blivit helt toksucker på smoothies.. Låter ju jätteinne och töntigt osv men jo, det är sant. Skitbra sätt att få i sig 10-15 frukter om dan. Gott när det finns färsk frukt av alla slag året om.
Inatt kommer 6 nya banor till COD att laddas ner i PS3 så jag kanske blir lite upptagen närmsta dagarna.. OAO

Jo, nog blev det sol och sköna svaga vindar i fredags inför stagechecken. Men en jävla trafik med.. När vi stått och väntat på att få starta i 30 min bredvid banan så fick vi ställa in för tiden började lixom gå ut. Jävla drygt. Men nytt försök imorrn. I fredags eftermiddag drog jag och Niclas upp till Long Beach, dvs södra delarna av LA. Ursprungsplanen var att hämta Oscar, den nya killen som ska bo här, på John Wayne utanför LA. Niclas lyckades även spåra upp en bil att kolla på i området. Det hela slutade med att han tog med en BMW Z3 hem. Det är väldigt tyskt på uppfarten nu.. Han har ju en 740IL sedan innan, nu även en liten cab. Två stycken 528 och så min lilla benz på det. Ser verkligen ut som ett typiskt studentboende utanför. Undrar vad CSN skulle säga. Haha.
Vi fick även med Oscar hem och han är någorlunda installerad nu. Han har haft sin första dag på inträdesprovet på min och Niclas matlagningsklubb. Idag lagades det fisk och han fick godkänt betyg. Återstår att se vad han svänger ihop resten av veckan för att se om han blir antagen i klubben.
Lördagen var ganska soft, lite sol, lite PS3 och sista förberedelserna inför lektionen idag.
Jag fick i alla fall inga tomater kastade på mig och det hela avverkades ganska smärtfritt. Vad som var värre var att lektionen började vid 7 i morse. Ännu värre var att det var dags att ställa fram klockan en timme vilket innebar att lektionen typ började vid 6. Och jag var tvungen att gå upp strax innan 5 med gammal tideräkning. Innan solen hade gått upp till och med. Det vet jag faktiskt inte om det hänt tidigare. Inte i år i alla fall. Usch.
Efter lektionen drog jag och Oscar till Ikea och shoppade lite. Mest för en god köttbullelunch men även för lite svart rom, fiskbullar och marabou.
Ikväll har vi som sagt provsmakat Oscars första maträtt och därefter halkade vi ner i bubbelkoppen några timmar. Helt ok faktiskt.

Det bästa med hela helgen är nog ändå de illgröna morgontofflorna jag köpte på IKEA idag. Det är nåt fel med namnet bara, jag har döpt om dom till all-vaken-tid-tofflor. Jag glider runt som Hugh Heffner här, bara morgonrocken som fattas.

Usch, trött. Grillat, mätt, daylight saving time inatt så jag måste sova nu. Håller första lektionen imorrn bitti. Skriver senare.

Blev typ stranden idag. Till och med en bit utanför. Vi drog till Mission Beach och hyrde en segelbåt. Niclas tyckte först att vi kunde hyra två båtar och vara två på varje. Det röstades ner eftersom han var den enda som seglat så vi hyrde en något större snipa och han fick lära oss andra. Nästa gång blir det nog två båtar, var inte så jäkla knöligt det där. Lite fockar och tampar, storsegel och bommar. Som en pannkaka lixom. Inte körde vi in i något heller. Mer än bryggan då.. Men man ska väl göra en positiv tilläggning, inte lixom bara stryka förbi bryggan?
Efter det var vi ganska döda men ändå solbrända och nöjda. Det blev en tur till ett nytt gym, jag är fortfarande i valet och kvalet om jag ska byta. Det är ganska mycket billigare men det är å andra sidan ganska mycket mindre. Man får inte låna nåra handdukar. De har ingen 25-metersbassäng. Mycket färre maskiner. Inte öppet dygnet runt. MEN å andra sidan så har de i stort sett alla maskiner jag brukar använda och det verkar vara mindre kö. Hmm. Får suga på den karamellen några dagar.
Efter gymmet kände vi att vi hade gjort oss förtjänta av en buffe uppe på Barona Casino, där hos indianerna ni vet så nu är vi sprängmätta och vill bara dö.
Imorrn är det sista stagechecken, hoppas på lite sol och gynnsamma vindar.. Natti natti

Laptopen har torkat nu och allt verkar funka. Så här långt. Idag blev det nån halvtimme i solen, pallade inte mer. Det har varit runt 30 grader idag, helt ok för att vara i mars. Har även börjat förbereda min första lektion som jag ska ha på söndag morgon. Hoppas de tar med sig tomater.. Gärna ruttna, det gillar jag.
Ikväll bjöds det på flygning, åkte upp till Oceanside och körde VOR-A där och sen tillbaka till Gillespie för LOC-D. Max åkte i baksätet och verkade inte för chockad i alla fall. Lite knöligt att göra en straight-in ändå, den vingglider inte så himla bra den gamla cessnan. Tacka vet jag sexxy, där har man inga problem att komma ner. Den skulle göra sig bra på attack-approachen här. När vi kom hem hade våra fruar lagat god mat och laddat hem nytt avsnitt av top-gear. Internationella kvinnodagen till ära. Tror vi har behandlat det svagare könet riktigt respektfullt idag när jag tänker efter.
Lite oklart vad morgondagen har att bjuda på, förmodligen mindre respekt i alla fall. Pratades om att åka till stranden en runda, får se vad som händer. Försöker även få till en resa till Salt Lake City i slutet av mars, tänkte dock inte ta bilen som knåddarna. I och för sig ungefär samma pengar men det tar några timmar.. Den som lever får se. Kött och blåbär

Nu är biljett bokad till Mickis, hon kommer i början på april!! Längtar. I övrigt igår så var jag på ytterligare ett möte med min instruktör och nu kanske det mesta är klart för stage check och checkride, om de bara blir bokade nån jävla gång med..
På kvällen var det födelsedagsfest för Kimberly på PB Sushi, det blev även lite av en avskedsfest för Jesper som är klart här nu och drar till Thailand i några veckor innan han åker till kalla Sverige. Sushin var helt ok, sake-bombs för 1 dollar var inte heller så dumt. Efter det drog vi till Yogurt-Land och sen till Tavern där en morgan och kola kostar 5 dollar. Och då får man en shot på köpet.. Jo, lite full blev jag allt. Kvällen slutade dock ganska tidigt. Idag har jag pluggat lite, förberett lite av första lektionen eftersom det börjar närma sig min första jobbdag och eftermiddagen bjöd på kubbspel i solen. Ikväll har vi mest slappat. Jo, jag dränkte min laptop i vatten så jag bloggar på min minilaptop, därför tänker jag sluta nu för jag har kramp i fingrarna.

Det var bara att slänga på sig kläderna och checka ut på två röda sekunder. Vi åkte till flygplatsen och såg att kärran stod kvar i alla fall. Vädret var inte så lovande enligt prognosen och skurarna avlöste varandra runt fältet. Ingen var särskilt sugen på ytterligare en natt i staden som gud glömde men vad gör man.. Prognosen sa att vi skulle kunna ha en 50/50-chans att komma iväg under eftermiddag/kväll så vi bestämde oss för att käka frukost nånstans i alla fall. Det blev inte riktigt lika mysigt och hemtrevligt som i Vancouver.. En riktigt sunkig familjerestaurang var vad den magiska iPhonen guidade oss till. De hade stora avstånd mellan borden och inga armstöd. Efter ett tag förstod jag varför. Säkert 40% av gästerna och åtminstone en i personalen vägde lätt över 200kg. Inte varje dag man ser pensionärer med syrgastuber sitta och mangla i sig en BLT-macka och pommes vid 12-draget på dagen. Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till flygplatsen och bestämde oss för att lämna hyrbilen och avvakta i alla fall. Så vi fick låna en fet BMW 535 som crew car och gjorde oss av med Toyotan. Skönt. Skräpbil. Den var max ett år gammal men hade vägljud som en opel från mitten på 70-talet. Det är inte för skoj skull man kör merca.
Vi körde igenom facebook, kollade mailen på datorn och till slut kom personalen på FBO:t och tipsade om att de har en massa filmer man kan glo på. Jag tror att det även var efter att vi spelat chicago några rundor. Givetvis hittade vi en flygfilm och det gick nån timme i alla fall. Vid typ 18.30 kom de och informerade om att de stänger kl 20. Så vi gasade iväg i BMWn igen för en snabbmiddag. Blev PizzaHut. Som vanligt under hela resan gnällde Petter över att han var så hungrig och skulle kunna äta en häst osv men fick i vanlig ordning ta doggybag på pizzan. Pinsam kille. Berra höll på att göra oss extra populära när vi kom tillbaka till flyget för då kom han på att han skulle drifta med beamern på avfarten upp till flygplatsen, som tur var såg ingen oss när vi kom på brett häng i kurvan. Hade varit skoj att se honom snacka sig ur det. Klockan var typ 20 och det var kolmörkt men ändå ganska ok väder, klart över flygplatsen i alla fall. Så Petter och Berra bestämde att vi skulle göra ett försök att komma iväg efter att vi hade letat upp flera möjliga alternativflygplatser ifall vädret skulle bli sämre. Helt klart var att vi inte skulle kunna komma tillbaka till Medford i alla fall då det var riktigt dåligt väder på gång under natten. Det var som sagt klart vid flygplatsen. Det var ungefär det enda stället det var riktigt klart på så att det var inte att tänka på att starta och dra iväg för då hade vi hamnat i isiga moln med en gång så vi fick göra ett så kallat boxclimb, dvs stiga över flygplatsen upp genom hålet som var i molnen där. Tog ca 25 min att komma upp på 9000 fot, sen satte vi av söderut. Lite drygt bara att jag upptäckte efter typ 5 min att dörren inte var riktigt stängd och att det blåste storm i planet, åtminstone i baksits. Var inte läge att prova att stänga den ordentligt för då riskerar man att den blåser upp och blir skev eller så. Bara att bita ihop och försöka bygga för dörren så mycket det gick och bädda in mig i min nya boeing-jacka. Det var ca 15 minus utanför så det var ingen värme att skryta med. Niclas blev pangförkyld men jag verkar ha klarat mig. Efter dryga 3 timmar var vi i Monterey igen och det var dags för mig att flyga sista biten hem. Vi tankade upp och sträckte på benen innan vi satte fart på sista etappen hemåt och klockan var väl runt midnatt eller strax efter.
En väldigt konstig, nästan spöklik känsla att flyga över LA och vara helt ensamma i luften. Det var nästan lika tyst på frekvensen som i Sverige. Vi behövde inte köra i några VFR-korridorer eller nånting, bara gasa på hemåt. På Gillespie var det moln på 1500 fot nånting så det fanns bara GPS-approachen att välja på. Vi kom ur moln på ca 150 fot över minima och under var det klart och fint så till slut tog den där jäkla oregonresan slut. Då vi även tittade lite på hockey i Kanada. Det var riktigt jäkla skönt att komma hem och sova i sin egen säng. Själv.
Ja, det var väl den historien, har knappast berättat allt men det var nog inte meningen heller. Måste ju ha nåt att berätta IRL också.

Fredagen bjöd givetvis på lite sovmorgon men sen var det raka spåret till SSA och få ett social security number och därefter en välbehövlig klippning.
Lördagen blev det inte mycket gjort, lagade lite lyxmat på kvällen och gled ner i bubbelkoppen framåt kvällen. Vi åt ute ifall nån undrade, det var ca 20 grader fram till 21 i alla fall. Helt ok.
Idag var jag på ett möte i skolan några timmar och har i övrigt inte gjort så mycket. Jo ätit lite grillat och jordgubbar med glass på det.
Imorgon ska jag till skolan en stund, får se vad som händer där. Men såatteeee ha de så bra å de då va.

Matchen var den mest spännande jag sett nån gång. Jag har sett två. Inklusive denna. Men det var mycket hockey för pengarna, först övertid sen sudden. Vancouver vann som tur var annars hade väl berra fått skalla hela stan på vägen hem. Vi lyckades promenera oskadda hela vägen till hotellet trots utstyrseln. Väl hemma utanför hotellet kom jag ifrån de andra, men det gjorde inte så mycket för jag hittade hotellbaren och de tog väl hand om mig.
Dagen efter började redan vid 6.30 nånting då vi satte oss i bilen och vände söderut. Lite iPhone-nav ut ur stan och sen var vi snart på spåret hem. Allt gick kalas tills vi kom till gränsen, där gjorde vi nog alla fel man kan tänka sig. Vill inte teckna allt i skrift så jag nöjer väl mig med att säga att vi riskerade några års fängelse men slapp undan med blotta förskräckelsen.. Jag funderade ett tag på att svara "I dont know" på allt de frågade men kom snabbt på att det kanske inte är så smart. I stället valde jag att ljuga om när vi kom till Canada.. Det var en av de straffbara grejerna vi gjorde. Tycker vi släpper det där. Hur som helst så kom vi igenom på under en timme och fortsatte neråt.
Vid det här laget hade vi även 3G-täckning igen och kunde således sätta Berra på att boka guidad tur på Boeings fabrik i Mukilteo dit vi kom vid 11-snåret. Redan när vi passerade själva fabriken slängde Petter ur sig några one-liners, som till exempel när han påstod att det var världens största byggnad. På sitt eget lite osäkra sätt, nästan som en fråga. Självfallet replikerade jag snabbt med " är du säker?" och svaret blev ett njae.. "Men du sa ju det?" och då bevisar han lixom sitt påstående med "alla säger att det är det!" Precis, då fattar man ju att det måste vara sant.. Själva touren började inte förrän ett så vi kollade lite på deras fasta utställning och pillade i oss lite lunch.

Den guidade turen var bara SKITFET! Vi åkte buss till vad som faktiskt är världens största byggnad. I sig nästan värd ett besök. Det som är ännu bättre är att vi fick gå in i den och åka en urhäftig jättehiss upp några våningar till en balkong och spana ut på tillverkningen av 767 och 787 Dreamliner! Nr 6 till exempel har jag alltså sett väldigt nära när den tillverkas. Man kanske tycker det var häftigt och det är det ju men sen åkte vi vidare och in i nästa del där de tillverkar nya 747-8 som lanserades för några veckor sedan. Där har jag sett nr 3 väldigt nära när den tillverkas. Helt sjukt häftigt. Och så jävla stort.. Det fick plats typ 3.5 jumbos på längden där inne.. Galet. Tyvärr fick man inte knäppa några bilder där inne. Jag funderade på att smyga med mig åtminstone mobilen och smygknäppa nåra kort men vakten var beväpnad så jag la ner det.
När touren var klar passade vi på att shoppa loss lite i boeingbutiken. Inte flygplan då alltså, de låg mellan 1.8 och 4 miljarder dollar.. Lite över min budget. Men en schysst kaffekopp, snygg penna och en boeingjacka lade jag beslag på i alla fall.

Nu var det dags att bränna vidare på resan och vi siktade på att komma till Medford innan det blev mörkt. Sprack ganska omgående kan jag säga för rätt vad det var så passerade vi nästa flygmuseum i Seattle. Tvärnit. Tyvärr hade de börjat stänga när vi kom dit men vi for runt hela flygplatsen och plåtade. Bland annat lite nya 787or såg vi skymten av. Vi bestämde oss istället för att käka och hittade den mest flyginspirerade restaurangen jag sett i hela mitt liv. Den var helt full av modeller, både på bord, bokhyllor och i taket. Brevlådan utanför var ett flygplan, takfläkt osv. Inte nån vinnare av matpriser eller utmärkelser men det funkade. På vägen vidare söderut letade Berra upp nånstans att sova och fick på sant iPhone-vis snabbt fram telefonnummer varpå han ringde och undrade om det skulle gå bra att vi kom efter midnatt. Gubben lovade att det var ok men sa att vi får ringa på extra länge, typ 20 sek. Okok. Vi kom till Medford redan vid sådär 00.30 och enligt instruktion ringde berra både hårt och länge på klockan. Rätt vad det var så kom en liten ilsken tjock kärring och öppnade med de vänliga orden "SHUT THE FUCK UUUUUP!!!" och fortsatte med "Im gonna kill my husband!" Verkade alltså inte som att det var första gången han drog det skämtet.. Haha. Vi fick nyckeln till rummet och lovade att dyka upp till frukost eftersom vi skulle dra tidigt dagen efter. Dvs på torsdagen som vi är framme på nu.
Vi vaknade vid 11-tiden av att det ringde i telefonen. Jag mindes snabbt att sista utcheckning skulle vara vid 11 och listade ut att det var fetknoppen som ringde. Ingen svarade. Berra hade tydligen varit uppe vid 6-tiden och kollat vädret och konstaterade snabbt att det var sovmorgon på schemat. Fortsättning följer, det är fan mitt i natten här.

Direkt när vi kom ur Medford norrut insåg jag att det skulle bli jäkligt bergigt.. Det var ett jäkla backigt landskap. Efter en stund passerade vi en skylt med "SNOWZONE, do not pass this point without chains" och då högg det till lite i bröstet. Vi hade lite tvivelaktig försäkring på bilen och ingen aning om vad den hade för däck. Det spöregnade dessutom så jag höll noga koll på temperaturen. Mycket riktigt började det snöa två-tre timmar senare. Körde av på en rastplats och kände på vägen, Petter föreslog snöbollskrig men vi andra avböjde inbjudan. Däcken visade sig åtminstone vara m+s, vilket inte betyder så mycket mer än att de är snäppet bättre än california-style tires.. Middag intogs på nåt mcdonalds längs vägen efter traditionsenlig iPhone-navigering (dvs minst en u-sväng, ett försök att köra mot trafiken och sedan ut på motorvägen man kom från). Runt midnatt rullade vi igenom Seattle, såg inte så mycket av det mer än skyskrapor och det där tornet som ingen kom på vad det heter. Konstigt att Berra inte googlade det förresten, men sen fick vi reda på att det heter Seattle tower.. ;)
Gränsen till Canada kom vi till vid 3-tiden på morgonen och Vancouver ca 45 min senare. Vi bodde som tur var på Hyatt, en av de högsta byggnaderna i stan så det var inte så svårt att hitta men vi hann en kort iPhone-nav även där. Det var ingen som hade problem att somna, det kan jag garantera.
Vi vaknade till liv framåt 11-tiden och Berra hade redan rekat området kring hotellet, letat upp frukostrestaurang och lovade helt ok väder. Vi tog oss till frullen och det var riktigt skönt att vara på ett inte så amerikanskt cafe, nästan inga bås och det tillhörde ingen kedja!
Efter frukost började turistandet på riktigt, objektiven putsades och skorna knöts lite hårdare. Vi började med att leta upp arenan där matchen skulle gå senare på kvällen. Vancouver canucks - Columbus blue jackets. Lite suspekt att arenan hette Rogers Arena, mobiloperatören hette Rogers och tillverkaren av sockerpåsar på cafet hade tamejfan samma logga, Rogers... Jaja, vi besökte souvenirshopen och inhandlade lite nödvändigheter såsom minihockeyklubba och ett ölglas. Efter det testade vi tunnelbanan, eller sky-train tror jag det hette. Men det var tunnlar fast en bit upp över marken.. Samma skit men tuffare namn mao. Vi kom till andra änden stan, innehållande något slags conference-center och en flyghamn bland annat. Tydligen är det minst 8 turboprop-kärror som flyger turister från en central hamn där. Trevligt. Vore kul att göra nån säsong där.. Staden som helhet låg jäkligt trevligt och verkade gästvänlig. Ganska lätt att hitta i och bra kommunikationer. Så småning om var det dags för öl och mat innan matchen och vi gled in på någon lokal pub. Till Petters lycka har de 19 som gräns för öl och han råkade passa på att fylla 20 den dagen så han översteg minimiåldern med ett helt år! Jag hittade cider så självklart skulle det provas. Inte nån höjdare men gott med nåt annat än öl. Berra passade på att sätta på sig matchtröjan, tyvärr håller han på Columbus så han gjorde sig omgående till ovän med i stort sett hela stan. Servitrisen surnade ihop men jag lättade upp stämningen med min miniklubba som det stod Vancouver på. T B C

I måndags morse ringde klockan vid 03.00 och jag, Berra och Niclas åkte till flyget vid ca 04. Där mötte vi upp Petter och var laddade som fan för avfärd mot Vancouver. I ungefär 3 min gick allt enligt planen. Vi skulle åka så långt norrut som möjligt med skolans 172RG och sen hyra bil och köra resten.
Det började med att hela kärran var täckt av is.. Avisning på en liten cessna kan göras vid 4-tiden på morgonen helt manuellt med hjälp av handdukar och varmvatten. Ganska effektivt ändå.. Tog bara typ 45 min för 4 man. Vi kom iväg runt 5 och var inte så långt efter i schemat som man skulle kunna tro. En bit norr om LA tog vi en liten omväg för att kolla på Neverland. Inte så jäkla mycket att se faktiskt, men kul att ha flugit över i alla fall. Första stopp blev Monterey, 330 nm från Gillespie, ca 3 timmar nordväst alltså. Där tankade vi och drog vidare, först en studs på Salinas och sen till Watsonville för att inhandla lite kartor och landningsplåtar. In i kärran igen och vidare norrut. Tydligen blev det mer och mer molnigt ju längre norrut vi kom och jag vaknade på 13000 fot när vi började göra steep spirals. Eftersom uttaget till mitt headset inte funkade så fick jag inte veta förrän på marken varför vi helt plötsligt skulle ner eller var vi var.. Men 13000 fot och ner till parkeringen tog under 10 min. Galet. Det visade sig att vi inte kom längre norrut eftersom molnen bara fortsatte höja sig. Moln i sig är inte farligt men eftersom de är fuktiga och hade temperatur under 0 så blir man en stor och tung isbit istället för ett flygplan om man flyger in i dem. Vi valde det andra alternativet, nämligen att landa.
Tydligen var vi nu i Medford, Oregon, 95 mil från Vancouver. Vi trodde ändå att vi skulle kunna vänta lite och fortsätta senare. Kl var ca 15 när vi landade på Medford så det var flera timmar kvar på dagen. Vi lånade en crew car och drog och käkade. Väl tillbaka på flygplatsen kollade vi vädret igen och insåg att det skulle vara kört resten av kvällen.
Vi bestämde helt enkelt att hyra en bil i Medford och köra sista biten till Vancouver. Sagt och gjort.

To be continued


Oceanside


Downtown LA


Neverland