I look to you to see the truth
Matchen var den mest spännande jag sett nån gång. Jag har sett två. Inklusive denna. Men det var mycket hockey för pengarna, först övertid sen sudden. Vancouver vann som tur var annars hade väl berra fått skalla hela stan på vägen hem. Vi lyckades promenera oskadda hela vägen till hotellet trots utstyrseln. Väl hemma utanför hotellet kom jag ifrån de andra, men det gjorde inte så mycket för jag hittade hotellbaren och de tog väl hand om mig.
Dagen efter började redan vid 6.30 nånting då vi satte oss i bilen och vände söderut. Lite iPhone-nav ut ur stan och sen var vi snart på spåret hem. Allt gick kalas tills vi kom till gränsen, där gjorde vi nog alla fel man kan tänka sig. Vill inte teckna allt i skrift så jag nöjer väl mig med att säga att vi riskerade några års fängelse men slapp undan med blotta förskräckelsen.. Jag funderade ett tag på att svara "I dont know" på allt de frågade men kom snabbt på att det kanske inte är så smart. I stället valde jag att ljuga om när vi kom till Canada.. Det var en av de straffbara grejerna vi gjorde. Tycker vi släpper det där. Hur som helst så kom vi igenom på under en timme och fortsatte neråt.
Vid det här laget hade vi även 3G-täckning igen och kunde således sätta Berra på att boka guidad tur på Boeings fabrik i Mukilteo dit vi kom vid 11-snåret. Redan när vi passerade själva fabriken slängde Petter ur sig några one-liners, som till exempel när han påstod att det var världens största byggnad. På sitt eget lite osäkra sätt, nästan som en fråga. Självfallet replikerade jag snabbt med " är du säker?" och svaret blev ett njae.. "Men du sa ju det?" och då bevisar han lixom sitt påstående med "alla säger att det är det!" Precis, då fattar man ju att det måste vara sant.. Själva touren började inte förrän ett så vi kollade lite på deras fasta utställning och pillade i oss lite lunch.
Den guidade turen var bara SKITFET! Vi åkte buss till vad som faktiskt är världens största byggnad. I sig nästan värd ett besök. Det som är ännu bättre är att vi fick gå in i den och åka en urhäftig jättehiss upp några våningar till en balkong och spana ut på tillverkningen av 767 och 787 Dreamliner! Nr 6 till exempel har jag alltså sett väldigt nära när den tillverkas. Man kanske tycker det var häftigt och det är det ju men sen åkte vi vidare och in i nästa del där de tillverkar nya 747-8 som lanserades för några veckor sedan. Där har jag sett nr 3 väldigt nära när den tillverkas. Helt sjukt häftigt. Och så jävla stort.. Det fick plats typ 3.5 jumbos på längden där inne.. Galet. Tyvärr fick man inte knäppa några bilder där inne. Jag funderade på att smyga med mig åtminstone mobilen och smygknäppa nåra kort men vakten var beväpnad så jag la ner det.
När touren var klar passade vi på att shoppa loss lite i boeingbutiken. Inte flygplan då alltså, de låg mellan 1.8 och 4 miljarder dollar.. Lite över min budget. Men en schysst kaffekopp, snygg penna och en boeingjacka lade jag beslag på i alla fall.
Nu var det dags att bränna vidare på resan och vi siktade på att komma till Medford innan det blev mörkt. Sprack ganska omgående kan jag säga för rätt vad det var så passerade vi nästa flygmuseum i Seattle. Tvärnit. Tyvärr hade de börjat stänga när vi kom dit men vi for runt hela flygplatsen och plåtade. Bland annat lite nya 787or såg vi skymten av. Vi bestämde oss istället för att käka och hittade den mest flyginspirerade restaurangen jag sett i hela mitt liv. Den var helt full av modeller, både på bord, bokhyllor och i taket. Brevlådan utanför var ett flygplan, takfläkt osv. Inte nån vinnare av matpriser eller utmärkelser men det funkade. På vägen vidare söderut letade Berra upp nånstans att sova och fick på sant iPhone-vis snabbt fram telefonnummer varpå han ringde och undrade om det skulle gå bra att vi kom efter midnatt. Gubben lovade att det var ok men sa att vi får ringa på extra länge, typ 20 sek. Okok. Vi kom till Medford redan vid sådär 00.30 och enligt instruktion ringde berra både hårt och länge på klockan. Rätt vad det var så kom en liten ilsken tjock kärring och öppnade med de vänliga orden "SHUT THE FUCK UUUUUP!!!" och fortsatte med "Im gonna kill my husband!" Verkade alltså inte som att det var första gången han drog det skämtet.. Haha. Vi fick nyckeln till rummet och lovade att dyka upp till frukost eftersom vi skulle dra tidigt dagen efter. Dvs på torsdagen som vi är framme på nu.
Vi vaknade vid 11-tiden av att det ringde i telefonen. Jag mindes snabbt att sista utcheckning skulle vara vid 11 och listade ut att det var fetknoppen som ringde. Ingen svarade. Berra hade tydligen varit uppe vid 6-tiden och kollat vädret och konstaterade snabbt att det var sovmorgon på schemat. Fortsättning följer, det är fan mitt i natten här.
Dagen efter började redan vid 6.30 nånting då vi satte oss i bilen och vände söderut. Lite iPhone-nav ut ur stan och sen var vi snart på spåret hem. Allt gick kalas tills vi kom till gränsen, där gjorde vi nog alla fel man kan tänka sig. Vill inte teckna allt i skrift så jag nöjer väl mig med att säga att vi riskerade några års fängelse men slapp undan med blotta förskräckelsen.. Jag funderade ett tag på att svara "I dont know" på allt de frågade men kom snabbt på att det kanske inte är så smart. I stället valde jag att ljuga om när vi kom till Canada.. Det var en av de straffbara grejerna vi gjorde. Tycker vi släpper det där. Hur som helst så kom vi igenom på under en timme och fortsatte neråt.
Vid det här laget hade vi även 3G-täckning igen och kunde således sätta Berra på att boka guidad tur på Boeings fabrik i Mukilteo dit vi kom vid 11-snåret. Redan när vi passerade själva fabriken slängde Petter ur sig några one-liners, som till exempel när han påstod att det var världens största byggnad. På sitt eget lite osäkra sätt, nästan som en fråga. Självfallet replikerade jag snabbt med " är du säker?" och svaret blev ett njae.. "Men du sa ju det?" och då bevisar han lixom sitt påstående med "alla säger att det är det!" Precis, då fattar man ju att det måste vara sant.. Själva touren började inte förrän ett så vi kollade lite på deras fasta utställning och pillade i oss lite lunch.
Den guidade turen var bara SKITFET! Vi åkte buss till vad som faktiskt är världens största byggnad. I sig nästan värd ett besök. Det som är ännu bättre är att vi fick gå in i den och åka en urhäftig jättehiss upp några våningar till en balkong och spana ut på tillverkningen av 767 och 787 Dreamliner! Nr 6 till exempel har jag alltså sett väldigt nära när den tillverkas. Man kanske tycker det var häftigt och det är det ju men sen åkte vi vidare och in i nästa del där de tillverkar nya 747-8 som lanserades för några veckor sedan. Där har jag sett nr 3 väldigt nära när den tillverkas. Helt sjukt häftigt. Och så jävla stort.. Det fick plats typ 3.5 jumbos på längden där inne.. Galet. Tyvärr fick man inte knäppa några bilder där inne. Jag funderade på att smyga med mig åtminstone mobilen och smygknäppa nåra kort men vakten var beväpnad så jag la ner det.
När touren var klar passade vi på att shoppa loss lite i boeingbutiken. Inte flygplan då alltså, de låg mellan 1.8 och 4 miljarder dollar.. Lite över min budget. Men en schysst kaffekopp, snygg penna och en boeingjacka lade jag beslag på i alla fall.
Nu var det dags att bränna vidare på resan och vi siktade på att komma till Medford innan det blev mörkt. Sprack ganska omgående kan jag säga för rätt vad det var så passerade vi nästa flygmuseum i Seattle. Tvärnit. Tyvärr hade de börjat stänga när vi kom dit men vi for runt hela flygplatsen och plåtade. Bland annat lite nya 787or såg vi skymten av. Vi bestämde oss istället för att käka och hittade den mest flyginspirerade restaurangen jag sett i hela mitt liv. Den var helt full av modeller, både på bord, bokhyllor och i taket. Brevlådan utanför var ett flygplan, takfläkt osv. Inte nån vinnare av matpriser eller utmärkelser men det funkade. På vägen vidare söderut letade Berra upp nånstans att sova och fick på sant iPhone-vis snabbt fram telefonnummer varpå han ringde och undrade om det skulle gå bra att vi kom efter midnatt. Gubben lovade att det var ok men sa att vi får ringa på extra länge, typ 20 sek. Okok. Vi kom till Medford redan vid sådär 00.30 och enligt instruktion ringde berra både hårt och länge på klockan. Rätt vad det var så kom en liten ilsken tjock kärring och öppnade med de vänliga orden "SHUT THE FUCK UUUUUP!!!" och fortsatte med "Im gonna kill my husband!" Verkade alltså inte som att det var första gången han drog det skämtet.. Haha. Vi fick nyckeln till rummet och lovade att dyka upp till frukost eftersom vi skulle dra tidigt dagen efter. Dvs på torsdagen som vi är framme på nu.
Vi vaknade vid 11-tiden av att det ringde i telefonen. Jag mindes snabbt att sista utcheckning skulle vara vid 11 och listade ut att det var fetknoppen som ringde. Ingen svarade. Berra hade tydligen varit uppe vid 6-tiden och kollat vädret och konstaterade snabbt att det var sovmorgon på schemat. Fortsättning följer, det är fan mitt i natten här.
Kommentarer
Trackback
