No matter how many breaths that you took you still couldn't breathe

Det var bara att slänga på sig kläderna och checka ut på två röda sekunder. Vi åkte till flygplatsen och såg att kärran stod kvar i alla fall. Vädret var inte så lovande enligt prognosen och skurarna avlöste varandra runt fältet. Ingen var särskilt sugen på ytterligare en natt i staden som gud glömde men vad gör man.. Prognosen sa att vi skulle kunna ha en 50/50-chans att komma iväg under eftermiddag/kväll så vi bestämde oss för att käka frukost nånstans i alla fall. Det blev inte riktigt lika mysigt och hemtrevligt som i Vancouver.. En riktigt sunkig familjerestaurang var vad den magiska iPhonen guidade oss till. De hade stora avstånd mellan borden och inga armstöd. Efter ett tag förstod jag varför. Säkert 40% av gästerna och åtminstone en i personalen vägde lätt över 200kg. Inte varje dag man ser pensionärer med syrgastuber sitta och mangla i sig en BLT-macka och pommes vid 12-draget på dagen. Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till flygplatsen och bestämde oss för att lämna hyrbilen och avvakta i alla fall. Så vi fick låna en fet BMW 535 som crew car och gjorde oss av med Toyotan. Skönt. Skräpbil. Den var max ett år gammal men hade vägljud som en opel från mitten på 70-talet. Det är inte för skoj skull man kör merca.
Vi körde igenom facebook, kollade mailen på datorn och till slut kom personalen på FBO:t och tipsade om att de har en massa filmer man kan glo på. Jag tror att det även var efter att vi spelat chicago några rundor. Givetvis hittade vi en flygfilm och det gick nån timme i alla fall. Vid typ 18.30 kom de och informerade om att de stänger kl 20. Så vi gasade iväg i BMWn igen för en snabbmiddag. Blev PizzaHut. Som vanligt under hela resan gnällde Petter över att han var så hungrig och skulle kunna äta en häst osv men fick i vanlig ordning ta doggybag på pizzan. Pinsam kille. Berra höll på att göra oss extra populära när vi kom tillbaka till flyget för då kom han på att han skulle drifta med beamern på avfarten upp till flygplatsen, som tur var såg ingen oss när vi kom på brett häng i kurvan. Hade varit skoj att se honom snacka sig ur det. Klockan var typ 20 och det var kolmörkt men ändå ganska ok väder, klart över flygplatsen i alla fall. Så Petter och Berra bestämde att vi skulle göra ett försök att komma iväg efter att vi hade letat upp flera möjliga alternativflygplatser ifall vädret skulle bli sämre. Helt klart var att vi inte skulle kunna komma tillbaka till Medford i alla fall då det var riktigt dåligt väder på gång under natten. Det var som sagt klart vid flygplatsen. Det var ungefär det enda stället det var riktigt klart på så att det var inte att tänka på att starta och dra iväg för då hade vi hamnat i isiga moln med en gång så vi fick göra ett så kallat boxclimb, dvs stiga över flygplatsen upp genom hålet som var i molnen där. Tog ca 25 min att komma upp på 9000 fot, sen satte vi av söderut. Lite drygt bara att jag upptäckte efter typ 5 min att dörren inte var riktigt stängd och att det blåste storm i planet, åtminstone i baksits. Var inte läge att prova att stänga den ordentligt för då riskerar man att den blåser upp och blir skev eller så. Bara att bita ihop och försöka bygga för dörren så mycket det gick och bädda in mig i min nya boeing-jacka. Det var ca 15 minus utanför så det var ingen värme att skryta med. Niclas blev pangförkyld men jag verkar ha klarat mig. Efter dryga 3 timmar var vi i Monterey igen och det var dags för mig att flyga sista biten hem. Vi tankade upp och sträckte på benen innan vi satte fart på sista etappen hemåt och klockan var väl runt midnatt eller strax efter.
En väldigt konstig, nästan spöklik känsla att flyga över LA och vara helt ensamma i luften. Det var nästan lika tyst på frekvensen som i Sverige. Vi behövde inte köra i några VFR-korridorer eller nånting, bara gasa på hemåt. På Gillespie var det moln på 1500 fot nånting så det fanns bara GPS-approachen att välja på. Vi kom ur moln på ca 150 fot över minima och under var det klart och fint så till slut tog den där jäkla oregonresan slut. Då vi även tittade lite på hockey i Kanada. Det var riktigt jäkla skönt att komma hem och sova i sin egen säng. Själv.
Ja, det var väl den historien, har knappast berättat allt men det var nog inte meningen heller. Måste ju ha nåt att berätta IRL också.

Fredagen bjöd givetvis på lite sovmorgon men sen var det raka spåret till SSA och få ett social security number och därefter en välbehövlig klippning.
Lördagen blev det inte mycket gjort, lagade lite lyxmat på kvällen och gled ner i bubbelkoppen framåt kvällen. Vi åt ute ifall nån undrade, det var ca 20 grader fram till 21 i alla fall. Helt ok.
Idag var jag på ett möte i skolan några timmar och har i övrigt inte gjort så mycket. Jo ätit lite grillat och jordgubbar med glass på det.
Imorgon ska jag till skolan en stund, får se vad som händer där. Men såatteeee ha de så bra å de då va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0