Stulet rakt av utan att tveka
Fina meningar formades utav lika fina ord som tog fäste på din tunga. Du viskade, men i dina ögon kunde jag se att du menade vartenda ord du sa. För varje ord du skapade, gav du mig en del utav en värld jag saknat. En värld bestående utav omtänksamhet och värme. En värld jag alltid kunde besöka när det blåste för hårt i den riktiga världen, och jag föll. Du skulle alltid ta hand om mig. Älska mig. Vara stolt över mig. Förklara för mig. Värma mig.
Du viskade, och jag borde ha förstått varför.
Du viskade, och jag borde ha förstått varför.
