They made a statue of us. And put it on a mountain top.
Hej hopp. I fredags blev det lite holabaloa i alla fall, jag flög 172RG på förmiddagen efter att ha varit uppe med tuppen. Det blev nån slags vana i förra veckan att gå upp mellan 5 och 7. Inte bra för min image. Hur som helst var inte det orsaken till fest utan snarare att Niclas äntligen gick igenom testerna för CFI med lyckat resultat. Han fick således dricka sin vid det här laget vällagrade skumpa som väntat i kylen sedan några månader. Grattis till honom!
Jag fick dock lägga mig tidigt för att orka upp och flyga på lördag morgon. Började med att backseata Husberg i två timmar. Vilket öppnade upp för en trevlig frukost i baksätet på RG:n medan Husis flög runt i varvet. Första frullen i luften över El Cajon - check. När det väl var dags för mig att flyga så fick vi inte igång kärran igen efter att ha bytt platser med varandra så att Husis hamnade i baksätet och jag fram. Batteriproblem osv gjorde att maintenance till slut fick komma och fixa och trixa igång manicken. Första starten bjöd på en liten utmaning som bestod i att motorn bara gav typ halv effekt. Eller lite drygt så, men ja.. Tillräckligt för att öka spänningen betydligt. Vi lyckades ta oss runt för landning på tvärbanan som var närmast i alla fall. Några stackare fick göra go-around eftersom vi envisades med att bryta mönstret med att alla landar åt samma håll, men han i tornet hade inga invändningar när vi påpekade att det hostade och ristade i nosen.
Jaja, det gick fint och var väl inte så himla dramatiskt egentligen. Fast lite spännande var det ändå. Hur som helst gav det här mig ledigt en okänd tid framöver eftersom maskinen faktisk var sönder på riktigt. Vad som hänt vet jag inte än men den blir ståendes ett tag. Det är en annan likadan kärra på väg hit men när den kommer är det ingen som riktigt vet. Jag hoppas på förr hellre än senare i alla fall.
Lördagskvällen tillbringades inne på Mt Soledad på nåt slags förfest. Trevligt. Jag körde i och för sig helt frivilligt men man kan ha kul ändå sägs det. -Bekräftat.
Söndagen började ganska lugnt med frulle på IHOP. När det var klart så kläckte någon iden att vi skulle åka upp till Julian och äta äppelpaj. Det verkar vara det enda den bergsbyn har att erbjuda. Förutom att den även ser ut som en gammal vilda västern-stad med salooner och träskyltar och kulissliknande fasader. Så det gjorde vi, en jäkla massa folk. Vissa klarade de slingriga bergsvägarna bättre än andra vilket resulterade i lite spridda ankomsttider till Julian. Men det var trevligt och jag gav pajen 3 av 5 på skalan.
Några valde att köra ny fest på söndagkvällen, eller åtminstone en massa vin. Andra, tex jag och Max, bestämde att vi skulle flyga upp till LA-området på måndagsmorgonen. Vi gick upp vid 5.45 och drog till flyget vid 6.15 som planerat! Ät den du! Dock var det en del trassel med nycklar till plan och sånt men vi kom iväg vid 8 ganska precis. Vi hade prickat in Victorville på kartan som mål och hade en riktigt fin flygning upp, tror jag har lite bilder här nånstans som postas vid senare tillfälle. Dock blev vi båda jäkligt kissis och så började tiden rinna ut för att hinna hem med planet till kl 11 då nån annan hade bokat det. Så vi tittade runt omkring oss för att hitta nåt bättre och närmare att landa på. Rakt under oss hade vi San Bernadino, en ganska stor flygplats som vi antog skulle ha toalett. Max fick läsa på lite om den medan jag flög lite kringelikrokar och såg till att hålla oss över berget som vi hade kommit fram till sen vände vi om och tog kontakt med dem. Så jäkla lugn flygplats! Dock fick vi lägga oss i väntläge pga nåt som vi inte riktigt fattade. Det är INTE vad man vill göra när man är jäkligt pinkenödig. Men när vi passerade overhead så såg vi varför vi skulle vänta.. En sprillans ny 747/8 taxade runt där nere. Så max fick bli kameraman och blåsan kopplade av för ett par minuter. Riktigt stort jäkla as till plan. När de väl hade stuckit så gled vi ner och landade, bad snubben i tornet guida oss till en mugg och då blev det Million Air´s FBO. Ganska flott. Marmor, fontäner, tv på varje toalett, t.om varje pissoar hade egen tv. Sjukt. Så vi fick lite kaffe och en kaka innan vi åkte hem igen. Landade ganska exakt vid 11 faktiskt trots alla fördröjningar. Vi landade dessutom direkt efter en B17 Flying Fortress. Fett. Väl hemma vid lunch-tid var det bara att packa om väskan till strandkläder istället och dra ner till Mission Beach. Vi var inte direkt ensamma där kan jag lova. Men det var gött. Och såna jäkla vågor! Max och jag flippade helt och badade nog nån timme sammanlagt. Härligt härligt. Vid 17-tiden var vi lite ölsugna och hungriga när smarta Brenda kom på att det var måndag vilket betyder sakebombs och sushi! Så vi gick till PB sushi och blev ganska packade. Med oss hade vi även Lottas nya klasskompis Victor och hans tyska rumskompis. De hakade med hem till vår jacuzzi efter lite påtryckiningar och det gick några timmar i jacuzzin innan vi till slut somnade ganska ovaggade allihop. Idag är takten av det långsammare slaget här hemma kan man säga. Fint väder ändå, så jag kanske kryper ut och lägger mig i solen en stund ändå. Vem vet. Hej hopp.
Jag fick dock lägga mig tidigt för att orka upp och flyga på lördag morgon. Började med att backseata Husberg i två timmar. Vilket öppnade upp för en trevlig frukost i baksätet på RG:n medan Husis flög runt i varvet. Första frullen i luften över El Cajon - check. När det väl var dags för mig att flyga så fick vi inte igång kärran igen efter att ha bytt platser med varandra så att Husis hamnade i baksätet och jag fram. Batteriproblem osv gjorde att maintenance till slut fick komma och fixa och trixa igång manicken. Första starten bjöd på en liten utmaning som bestod i att motorn bara gav typ halv effekt. Eller lite drygt så, men ja.. Tillräckligt för att öka spänningen betydligt. Vi lyckades ta oss runt för landning på tvärbanan som var närmast i alla fall. Några stackare fick göra go-around eftersom vi envisades med att bryta mönstret med att alla landar åt samma håll, men han i tornet hade inga invändningar när vi påpekade att det hostade och ristade i nosen.
Jaja, det gick fint och var väl inte så himla dramatiskt egentligen. Fast lite spännande var det ändå. Hur som helst gav det här mig ledigt en okänd tid framöver eftersom maskinen faktisk var sönder på riktigt. Vad som hänt vet jag inte än men den blir ståendes ett tag. Det är en annan likadan kärra på väg hit men när den kommer är det ingen som riktigt vet. Jag hoppas på förr hellre än senare i alla fall.
Lördagskvällen tillbringades inne på Mt Soledad på nåt slags förfest. Trevligt. Jag körde i och för sig helt frivilligt men man kan ha kul ändå sägs det. -Bekräftat.
Söndagen började ganska lugnt med frulle på IHOP. När det var klart så kläckte någon iden att vi skulle åka upp till Julian och äta äppelpaj. Det verkar vara det enda den bergsbyn har att erbjuda. Förutom att den även ser ut som en gammal vilda västern-stad med salooner och träskyltar och kulissliknande fasader. Så det gjorde vi, en jäkla massa folk. Vissa klarade de slingriga bergsvägarna bättre än andra vilket resulterade i lite spridda ankomsttider till Julian. Men det var trevligt och jag gav pajen 3 av 5 på skalan.
Några valde att köra ny fest på söndagkvällen, eller åtminstone en massa vin. Andra, tex jag och Max, bestämde att vi skulle flyga upp till LA-området på måndagsmorgonen. Vi gick upp vid 5.45 och drog till flyget vid 6.15 som planerat! Ät den du! Dock var det en del trassel med nycklar till plan och sånt men vi kom iväg vid 8 ganska precis. Vi hade prickat in Victorville på kartan som mål och hade en riktigt fin flygning upp, tror jag har lite bilder här nånstans som postas vid senare tillfälle. Dock blev vi båda jäkligt kissis och så började tiden rinna ut för att hinna hem med planet till kl 11 då nån annan hade bokat det. Så vi tittade runt omkring oss för att hitta nåt bättre och närmare att landa på. Rakt under oss hade vi San Bernadino, en ganska stor flygplats som vi antog skulle ha toalett. Max fick läsa på lite om den medan jag flög lite kringelikrokar och såg till att hålla oss över berget som vi hade kommit fram till sen vände vi om och tog kontakt med dem. Så jäkla lugn flygplats! Dock fick vi lägga oss i väntläge pga nåt som vi inte riktigt fattade. Det är INTE vad man vill göra när man är jäkligt pinkenödig. Men när vi passerade overhead så såg vi varför vi skulle vänta.. En sprillans ny 747/8 taxade runt där nere. Så max fick bli kameraman och blåsan kopplade av för ett par minuter. Riktigt stort jäkla as till plan. När de väl hade stuckit så gled vi ner och landade, bad snubben i tornet guida oss till en mugg och då blev det Million Air´s FBO. Ganska flott. Marmor, fontäner, tv på varje toalett, t.om varje pissoar hade egen tv. Sjukt. Så vi fick lite kaffe och en kaka innan vi åkte hem igen. Landade ganska exakt vid 11 faktiskt trots alla fördröjningar. Vi landade dessutom direkt efter en B17 Flying Fortress. Fett. Väl hemma vid lunch-tid var det bara att packa om väskan till strandkläder istället och dra ner till Mission Beach. Vi var inte direkt ensamma där kan jag lova. Men det var gött. Och såna jäkla vågor! Max och jag flippade helt och badade nog nån timme sammanlagt. Härligt härligt. Vid 17-tiden var vi lite ölsugna och hungriga när smarta Brenda kom på att det var måndag vilket betyder sakebombs och sushi! Så vi gick till PB sushi och blev ganska packade. Med oss hade vi även Lottas nya klasskompis Victor och hans tyska rumskompis. De hakade med hem till vår jacuzzi efter lite påtryckiningar och det gick några timmar i jacuzzin innan vi till slut somnade ganska ovaggade allihop. Idag är takten av det långsammare slaget här hemma kan man säga. Fint väder ändå, så jag kanske kryper ut och lägger mig i solen en stund ändå. Vem vet. Hej hopp.
Kommentarer
Trackback
